Jan Anders Brundin är en legendar inom svensk stenindustri. Under ett yrkesliv – som även nu (2023) vid 78 års ålder pågår för fullt – har han som global handelsresande i sten medverkat vid byggprojekt i ett flertal europeiska länder, i Mellanöstern, USA, forna Sovjetunion, norra Afrika för att nämna några exempel. ”Jag kan förse världskartan med många kartnålar – sten-trender och tillfälligheter har styrt” sammanfattar Jan Anders - komplett projektledare, principfast besiktningsman och medlare som rett ut olika tvister.

Exemplen på de internationella uppdragen genom åren skulle utan vidare kunna fylla en bok.

Artskilda olika roller med gemensam nämnare; djup och bred kunskap - oavsett om det handlar naturstenens egenskaper, monteringsmetoder eller affärsjuridik.

– Vi får under sittande intervju ett exempel på det internationella kontaktnätet: ett telefonsamtal och Jan Anders växlar obehindrat över till italienska för en stund.

– En leverantör, ursäktar han efteråt.
– Den moderna stenbranschen är global, vilket medför en gemensam utmaning i att också förstå olika kulturer. Människor är vanligen mer komplexa än byggmaterial. När man väl behärskar olikheterna blir det paradoxalt nog mindre komplicerat och man når snabbare samsyn.

Med Jan Anders bakgrund finns förstås mängder av spektakulära uppdrag i minnesarkivet. Ett uppdrag som i historiens sken sticker ut är Saddam Husseins konferenshotell i Bagdad.
–  Detta mitt största projekt någonsin pågick när kriget med Iran bröt ut. Skanska hade ett kontrakt med irakiska staten och totalt ca 100 stenmontörer var inblandade. Saddam Hussein räknade kallt med att hans anfallskrig skulle vara över efter åtta dagar. Det tog åtta år. Luftvärnskanoner sattes upp på byggnaderna som vi arbetade med. Det är inget projekt jag skryter med, men det visar vilka omständigheterna man kan hamna i. Hotellet färdigställdes dock och är såvitt jag vet i fungerande skick.
Det är inte heller den enda totalitära regimen på uppdragslistan. Jan Anders nämner Libyens förre ledare Muammar Kadaffi och en rad andra stater i Mellanöstern. 

– När jag arbetade för en pakistansk byggentreprenör i Abu Dhabi uppmanades jag att aldrig tala högt om de svenska stenmontörernas löner eftersom det skulle orsaka rabalder på arbetsplatsen. Svenskarna hade 20-30 gånger högre lön än pakistanarna, vilket motiverades av större tillit till de svenska montörernas yrkeskunskaper.
Jan Anders karriär började annars hos klassiska Kullgrens Enka år 1972. Den nyutexaminerade civilingenjören från Lund tänkte ge stenindustrin ett par år.
– Jag kunde ingenting om sten och fick börja med en resa till Portugal och köpa fönsterbänkar. Tanklöst kan man tycka i dag, men på den tiden dominerades ”Enkans” verksamhet av export av blocksten, tillverkning av gat-och-kant-sten och viss mån även gravstenar. Stenprodukter till byggprojekt var önskade produkttillskott.

Redan 1977, efter moderbolaget ”Skansen Lejonets” konkurs, startade han eget entreprenadbolag och övertog en del gamla kunder. Första uppdraget var för Skanska vars beställare fanns i Leningrad – i dag St. Petersburg. Arbetsplatsen tilldelades status som svenskt territorium.
– En praktisk lösning som gjorde att ryska handelsflottan kunde hämta ut ”mina” 25 000 m2 stenprodukter i Malmö som sedan lossades i Leningrad, utan att förtullas.
Han kanske var en novis i början, men efterfrågan på Jan Anders kunskaper och erfarenhet ökade med åren, vilket efter hand ledde till flera parallella uppdrag som både entreprenör och konsult.
– Två hattar på skallen blev till slut en för mycket, och 1994 jag valde att gå över till att bli konsult på heltid.
Det är också i konsultrollen som de flesta idag känner Jan Anders, bland annat som en av Stenindustriförbunds tre rekommenderade besiktningsmän.

– Jag är ganska ensam med min mixade bakgrund, vilket gör att jag ofta fått följa projekt från ”ax till limpa”, inklusive slutbesiktning.
I dag är de rena besiktningsuppdragen relativt få. Istället kallas Jan Anders ofta in till tvister, som inte sällan uppstått efter den formella slut-besiktningen.

– Det kan röra sig om en formell överbesiktning eller ett tvist-ärende om en köksbänkskiva där en privatperson är slutkund. Mycket handlar då om att bena ut vad som verkligen är dokumenterat och överenskommet.

Alternativt kallas Jan Anders in som sakkunnig där hans juridiska kunskaper gör att han närmast fungerar som medlande ”domare”.

– Okunskapen är vanligen den främsta förklaringen till felaktigheter, och det som i 19 fall av 20 ger mig legitimitet är just sakkunskaperna och förmågan att pedagogiskt förklara. Jag hade till exempel en kund i Jämtland som hade problem med golven i tre våtrum. Entreprenören kom till platsen, fullt övertygad att han monterat den tillhandahållna stenen helt rätt, men när vi skildes åt några timmar senare hade även han kommit fram till att så inte var fallet och att han måste stå för kostnaderna att göra om jobbet.

Du har varit stenindustrin trogen i över 50 år, hur skulle du säga att den utvecklats?
– Digitaliseringen har påverkat både produktion och brytning. Den svenska branschens relativa litenhet har annars gjort att många haft svårt med nyordningar, som till exempel importen av sten från låg-kostnads-länder. Det goda med de internationella utmaningarna är dock att förändringarna tvingats fram snabbare Jag är till exempel övertygad om att alla fasader inom 5-10 år monteras med baksidesförankringar på någon form av skensystem.
Om du skulle få rekrytera en efterträdare, en novis som du en gång var, vilka förmågor skulle du lyfta fram?
– Tre saker! För det första: lingvistisk förmåga - gärna klara juridisk text - på två - tre främmande språk. För det andra: bred erfarenhet från olika typer av byggprojekt. För det tredje givetvis ett genuint intresse att lära sig allt om natursten.

Är ditt kärleksförhållande till stenen intakt efter alla dessa år?

– Ja, natursten har varit ett fantastiskt material att arbeta med. Som exempelupplevelsen att färdas längs en avlägsen skogsväg i Ingenmansland och till slut komma fram till ett stenbrott där erfarna, tystlåtna bergsmän läser naturens förutsättningar för brytning och bearbetning. Här finns respekten för naturen kombinerat med trivseln och glädjen att få arbeta med berggrundens material. Dessa personliga möten och kunskapsmättade samtal på plats … det finns inget bättre.